Ginens historia

Gin har använts som medicin, påverkat krig och affärer, slagit ut hela städer och blivit en av världens populäraste spritdrycker. Mr. GT – en av Sveriges största ginprofiler berättar ginens historia.

Hur uppfanns gin?

Det finns en mängd olika historier om ginens ursprung. Vissa säger att ginens ursprung finns att hitta i Italien på 1000-talet, andra säger Spanien eller Nederländerna. Helt rätt svar finns nog inte. Enbärskryddade drycker har länge använts som medicin mot diverse åkommor. Så det är svårt att ge en exakt historiebeskrivning. Men jag vill börja med att säga att det är en populär myt att läkaren Franciscus Sylvius skulle framställt genever (ginens föregångare) på 1600-talet. Den här myten kan man hitta till och med på Wikipedia trots att det finns många och tydliga bevis på att Genever existerade före Franciscus ens var född.

Ginen har sitt närmaste ursprung i nederländerna

Det vi kan säga helt säkert är att den moderna ginen kommer från den nederländska spritdrycken genever. Genever destilleras på malt och smaksätts med enbär och har generellt en sötare och kraftigare smak än den gin vi dricker idag. Men förr i tiden kan man nog säga att genever och gin var i stort sett samma sak. Det hade bara olika namn. Ordet gin är nämligen bara en anglofiering av det holländska ordet Genever som betyder enbär på latin, Juniperus.

Genevern tog sig till England under nederländska frihetskriget på 1600-talet. Under kriget slogs nämligen de nederländska och engelska soldaterna, sida vid sida mot spanjorerna. Engelsmännen såg hur deras holländska kamrater tog en rejäl skvätt Genever innan de modigt gick ut i strid mot spanjorerna. Engelsmännen tog efter och genevern kallas därför än idag, lite skämtsamt, för “dutch courage”.

Genever blev gin

Anyway, engelsmännen kunde ju inte göra annat än att ta med den här fantastiska drycken till hemlandet och väl hemma passade man på att döpa om den till gin. Troligtvis var det lite enklare att uttala gin än genever.
Det är dock tveksamt om ginen behöll exakt samma karaktär som holländarnas genever. Troligtvis tog ginen en hel del olika former. Men att det var någon form av sprit med enbär kan man dock vara säker på. Om gin blev populärt? Det kan du hoppa upp och sätta dig på.

I slutet av 1600-talet infördes nämligen kraftiga skatter på all importerad sprit, samtidigt som skattelättnader infördes på inhemsk sprit. Under den här tiden importerade engelsmännen en hel del cognac, men det var inte nytillträdde kungen William av Orange, speciell förtjust över. Istället ville han främja den inhemska produktionen av gin. Så förutom skattelättnader gjorde han det helt lagligt för vem som helst att producera gin. De här liberala reglerna skapade lite utav ett kaos kan man lugnt säga.

“The gin craze”

Tusentals privata “ginhak” tornade upp på gator och torg, framförallt i London. Människor drack gin som aldrig förr och var och varannan Londonbo producerade gin. Tyvärr var ofta kvaliteten så låg att folk skadades allvarligt av sitt gindrickande. Du kanske frågar dig hur man kunde missa att ett glas gin smakade rävgift? Rimlig fråga, men för det första fanns det inte samma medvetenhet om farorna av exempelvis metanol. Och sedan var det så att enbären dolde många orenheter som exempelvis finkel. Att man dessutom tillsatte rikliga mängder socker gjorde de inte saken bättre.
Den här tidens gin kallas för Old Tom gin och dricks fortfarande, dock utan tråkiga konsekvenser som blindhet.

Under början/mitten av 1700-talet gick det så långt att konsumtionen av gin blev ett allvarligt problem.
Det finns beskrivningar från den här tiden hur gatorna flockades av alkoholiseras gindrickare, hur barn blev alkoholiserade och hur misären gjorde att dödstalen översteg födelsetalen. För att ge en liten referensram så beräknar man att det under mitten av 1700-talet destillerades ca 40 miljoner liter gin per år. Det motsvarar ca 50 liter gin per vuxen man. Hur mycket de drack kan man inte säga säkert, men det ger en indikation om hur allvarligt problemet var. Det är heller kanske inte så konstigt att den här perioden kallas “the gin craze”.

De kommande åren kantades av en rad lagändringar på området, så kallade “gin acts”. De innebar i korthet högre skatter och hårdare regler vad gäller vem som fick producera gin och hur. Efter några uppror mot lagändringarna började saker slutligen ordna upp sig och problemen med gin minskade.

London dry gin introduceras

En tid senare, i början/mitten av 1800-talet skapas det som vi känner som den moderna ginen, nämligen London dry gin. Att en ny, mycket torrare gin seglade upp på kartan var ingen slump. Produktionsmetoderna hade förbättrats avsevärt och det blev lite av en kvalitetsstämpel att dricka gin som inte var sötad. Sötad gin var ju som bekant ofta väldigt dålig. Torr gin blev lite av en fluga.

Ännu längre fram, i början av 1900-talet när cocktailkulturen drog i gång, så blev gin ett mycket populärt alternativ för att göra goda drinkar. Idag har ginen återigen fått ett uppsving och utbudet av goda giner bara växer.

Hur som helst, detta var en ganska kort historiebeskrivningen om hur ginen gått från att vara en medicinaldryck, bli en moralhöjare i krig till att döda tusentals människor och slutligen bli en av världens populäraste spritdrycker. Ja, ginen bär på en rik historia och har gissningsvis spelat en roll i en mängd världshändelser genom åren. För att inte prata om min favoritdrink, gin och tonic. Eller som Winston Churchill sa “The gin and tonic has saved more Englishmen’s lives, and minds, than all the doctors in the Empire”. Men det blir en historia för en annan gång.